Ur Tif-Nytt nr 1 1953
Med Parabellan i bagaget
Resebrev från Kabelkontorets flitiga ambulerande sektion i sektionen.
"Medd. Nr 6/1952:
9/3 Träningsskjutning.
16/3 KM.
30/3 Månadstävling.
o. s. v."
Ett sådant eller liknande meddelande hamnar så småningom hos varje medlem
inom sektionen. Sekretariatet har i förväg ordnat Skeppsholmens lugna,
betongomgärdade bana. Tavelställ, figurer, bord och pallar m .m. finns alltid på
platsen. Kommer en regnskur finns möjlighet till skydd under tak. Just så bör
det vara på en bana, och detta stimulerar givetvis både intresset för skjutning
över huvud taget och till goda resultat.
Amazon med krås pekar rätt.
Det finns emellertid ett litet men mycket intresserat antal medlemmar inom
sektionen, som sällan har tillfälle att delta i dessa övningar. Med detta
"resebrev" vill jag låta övriga inom sektionen få veta, att vi existerar.
Rubriken låter ana att det rör sig om kringresande skyttar och närmare bestämt
rör det sig om ett gäng från Kabelkontoret, som under 1952 haft sitt hemvist i
Skåne och södra Småland.
På några platser, där vi drar fram, finns ingen pistolskyttebana, varför
från början ett febrilt sökande efter lämplig plats igångsättes. Gamla
grusgropar eller någon skogsbacke är det vanligaste. Efter uppgörelse med
markägare utförs behövliga röjningsarbeten. Tavelställen, av egen tillverkning,
släpas om möjligt med från plats till plats. Intresset för pistolskytte är
emellertid stort, (7,000 avlossade skott under säsongen, samt en del erövrade
märken) varför alla hjälps åt på bästa sätt. Bland märkestagarna återfinns
förresten flera av dc Ohrling på årsmötet efterlysta kvinnliga skyttar.
Ibland kan det hända små episoder under träningskvällarna. Som t .ex. ner
i Eslöv, där vi fick låna den lokala klubbens bana. Skyttet där låg nere under
högsommaren, varför banan utarrenderades som betesmark. Det kunde då hända, att
vi före en skjutning fick agera boskapsskötare och tala väl med kossorna om att
flytta till säkrare matställe. Under vistelsen i Skåne passade vi också på att
göra ett litet vikingatåg till Landskrona. Den 18 maj invigdes där en flott bana
med jubileumstävlingar, varvid TIF-representanterna lade beslag på platserna 1,
4 och 7 i klass 2 A!
Efter Eslöv fick det lilla ättikssamhället Perstorp låna oss en liten men
dock bana, helt kringväxt av granskog. På denna bana avverkades den 30/11 sista
månadsskjutningen i djup snö. Någon skytt sköt också komplettering för märke.
Efter de mer regelmässiga skjutningarna vidtog en vild orgie av diverse
skottlekar på idealtid m .m., som avslutning på en givande säsong.
Prickarna räknas vid en skjutbana någonstans i Sverige.
Jag skulle nog vilja påstå, att våra resor runt om i landet bidrar till
att ute i bygderna stimulera intresset för pistolskjutning. Gevärsskytte är
annars det som dominerar. Gevärsbanor finns det ganska gott om och det är i
första hand dit vi vänder oss när pistolbana saknas. Respektive orters
gevärsskyttar har då kanske för första gången kommit i kontakt med pistolskytte
och i flera fall blivit bitna av detta nya. Någon gång kan det även lyckas oss
att få till stånd träningstävlingar med någon klubb och detta är en god och
spännande form av träning.
Pistolskyttet ger oss, som ligger långt borta från hem och familj, bra
avkoppling och en god lösning av det många gånger besvärliga fritidsproblemet,
även om det ibland är förenat med stora svårigheter att ordna en bana. Den
ligger ofta ganska avlägset. Är den dessutom belägen, som för något år sedan
uppe i Skinnskatteberg, eller nere i Lilla Edet, på ställen som är vattensjuka,
med millioner mygg och flugor, kan det ha sina sidor, om det biter till i nacken
precis då det "skulle blivit" en tia. Eller då flygfäna absolut skall parkera på
kornet. Flugorna kan ju förstås bereda skytten ljusa ögonblick, när den tydliga
tavelträffen börjar röra på sig!
Med dessa rader vill jag från oss "resenärer" bringa en hälsning till
övriga inom sektionen, som vi alltför sällan har tillfälle att tampas med. Och
så hoppas vi på en verkligt god fortsättning över hela linjen!
Grebyr.