Ur Tif-Nytt nr 4 1998

Deltagandet i 1998 års Telespel inleddes tidigt under våren med sex stycken uttagningstävlingar. För vår del var det andra gången som vi i pistol var inviterade till Telespelen. Eftersom vi bara får skicka två deltagare, en i resp. dam och herrklass, så blev åtminstone herrkvalen stenhårda. I damklassen kvalade endast Inger Löfgren. Hon sköt avspänt, gick till säker seger och biljett till Köpenhamn. I den prestigefyllda herrklassen kom striden mot slutet att stå mellan Anders, Olle och Tor. Själv vågade jag knappt räkna fram min placering men enligt Anders som organiserade tävlingen så slutade undertecknad som segrare men jag misstänker att marginalen måste ha varit minimal till Olle. Lite rättvisa skipades i alla fall eftersom Olle var herrsidans representant i föregående Telespel det i Helsingfors.
   Tidigt på morgonen den 5 juni bar det så iväg till Danmark och Köge utanför Köpenhamn. Resan som hade förberetts och planerats av TIFs duktiga reseledare gick både snabbt och säkert och vi kom i god tid till spelen. Att det senare under dansk ledning blev en del köbildningar när alla deltagarna skulle äta "frokost" (=lunch) ungefär samtidigt som tävlingarna skulle invigas skapade en del stress men allt ordnade sig till sist och jag som inte varit med på dessa tävlingar tidigare imponerades av den högtidliga invigningen. Vi skyttar hade ingen tävling första dagen så vi fick god tid på oss att vila oss i form. På kvällen deltog vi i alla fall i "Sammenrystningsfesten" som visade sig vara ett trevligt inslag som bidrog till en minnesvärd resa.
   På lördagen fick vi  skyttar - både gevär och pistol - transport till tävlingsplatsen inne i Köpenhamn. En anläggning av imponerande mått där all möjlig idrottsverksamhet fanns samlad och som bl.a. inhyste vår tävlingshall. Alla skyttar kunde tävla samtidigt och vi fick inleda med inskjutningar under en timme sedan serverades vi frukost som kanske inte är den bästa förberedelsen för tävling men själv kunde jag inte tygla min hunger utan satte i mig en hel del av det goda. Inskjutningen var värdefull eftersom man fick god tid på sig att bli bekant med ljus- och banförhållanden och därmed slippa befara några överraskningar vid tävlingsstarten. Jag hann skruva en hel del på riktmedlen och kände mig ovanligt väl förberedd när tävlingen startade. Danskarna uteblev från tävlingen beroende på för låga tävlingsresultat men lovade att återkomma vid nästa Telespel. Därmed var en tredjeplacering bärgad redan vid start.
   Inger, som skött 40 skott i damtävlingen, till skillnad mot herrtävlingens 60 skott, blev först klar och kunde konstatera att hon inte riktigt nådde upp till sin normala standard. Vid sammanräkningen visade det sig dock att hennes andraplacering inte var hotad och mot den norska "landslagsskytten" var det inget att göra. Klasskillnaden var för stor.
   För min egen del hade jag en ganska god uppfattning om den finske motståndarens meriter. Hann vann bland annat förra tävlingen i Helsingfors om än då på det förvånande blygsamma resultatet 521 poäng. Men från andra inbördes möten visste jag att han var god för resultat runt 540 poäng. Norrmannen hade jag ingen information om men av de resultat som man oundvikligen råkar se under tävlingen fick jag uppfattningen att han sköt

Några glada luftskyttar från Stockholm. Fr.v. Tore Bjurve´n, Inger Löfgren, Bo Löfstaf,
Tor Johansson och Rosie Blomberg.

 mycket bra ett intryck som sedan visade sig vara oriktigt. Määtänens resultat varken ville eller kunde jag observera eftersom våra banor låg lite längre ifrån varandras. Pressen är tillräckligt stor ändå beroende på den ringrost som lätt uppstår när tävlingstillfällen i större sammanhang blir för få. Min vana trogen så sköt jag ändå toppresultat utifrån den egna förmågan och sedan kan man bara invänta och se hur långt det räcker. När resultaten senare började redovisas som delresultat från de första tre serierna så ledde jag och när uppgiften om att Määtänen som låg tvåa dessutom ansåg sig ha misslyckats under andra hälften trodde jag faktiskt på seger. Jag visste att jag förbättrat mitt resultat på de tre sista serierna. Danskarnas arrangemang fungerade mycket bra men tävlingsledningen var tydligen helt oerfaren vad gällde bedömning och redovisning av skytteresultat. Det visade sig nu att resultaten innehöll mängder av fel och alla som fått för låga resultat protesterade. Och till en början så rättades också många fel men Inger kom in lite sent med sina protester och gick därför miste om tre poäng. Själv kunde jag påvisa ett uppenbart summeringsfel och fick så slutresultatet höjt med två poäng. Huruvida någon fått för höga resultat får vi aldrig veta. Att både Inger och jag hade fått för låga poäng måste vara något av rekord i felräkning. Määtänen slutade på 540 poäng vilket gav seger med två poäng över mitt eget och hela 23 poäng bättre än norrmannens.
   Till nästa Telespel får vi från pistol hoppas att reglerna ändras så att vi åtminstone kan deltaga med två man på herrsidan. Vår damsida hade nu en kvalificerad representant i Inger Löfgren men för vår del hade det inte varit möjligt med ytterligare en damdeltagare.
   Ännu en regel som borde korrigeras är lagtävlingen där som det nu visade sig att huvudstädernas lag bildades genom sammanslagning av både gevärs och pistols resultat såväl damer som herrar. Man borde skilja grenarna åt men att slå ihop dam- och herr- resultaten bör vara okej.
   Som redan framgått av fylliga reportage i denna tidnings föregående nummer så blev det fest även på lördagskvällen och eftersom undertecknad redan glömt detaljerna så blir det ingen närmare redovisning i detta nummer.

Tor